Tack vare kafferasten fick jag anledning att länka till denna lilla, men fantastiska, bildserie om arbete på åkern, de mest intressanta arbetsbilderna av alla de gamla foton som  jag har scannat in från många familjealbum i Fjället!

Bilderna finns i Aina och Gustaf Rundströms album och de skulle kunna vara från Ainas mammas hemtrakter i Bäckefors men de kan också vara tagna på något helt annat ställe. Bilderna verkar vara från sent 1800-tal eller alldeles i början av 1900-talet och jag tror att personerna på bilden är lite mer uppklädda än de skulle ha varit om inte kameran hade varit med.  Det var verkligen lite högtidligt att bli fotograferad på den tiden!

Själv fick jag titta två gånger för att se att kvinnan i svart med det vita hucklet är en man, kanske drängen, som har bytt huvudbonad med pigan som sitter längst till vänster. Pojken i mitten skrattar så gott åt skämtet... Kanske var det tre gånger jag tittade... man väntar sig inte ett sådant skämt på ett mer än ett hundra år gammalt fotografi!

Mannen i plommonstop tror jag är fotografen som med hjälp av kamerans självutlösare har hunnit komma med på bilden. Kanske är han bonden själv i

 

egen hög person? Kvinnan intill pojken skulle kunna vara bondens hustru som deltar i arbetet och kanske är pojken deras son.

Mannen med lien och den illmariga blicken kan vara en torpare som nu utför ett av de dagsverken som han måste betala för att få bruka torpet. Eller kanske var han inlejd för att han var en av traktens mästare i att hantera lien och eftersökt vid slåtter och mejning.  Han råkar hålla upp lien så att bondens ansikte precis blir skymt av bladet.

Kaffekitteln av koppar är gjord eller omgjord för att användas på järnspisen. Den äldre modellen med tre ben, där handtaget stack rakt ut från sidan, var annars praktisk att använda om åkern låg långt från gården då man gärna tände en eld för att värma kaffet. När man hade skaffat järnspis passade de trebenta kaffekittlarna inte längre. En del gjordes om genom att benen togs bort och den runda bottnen knackades in så att kitteln kunde stå utan ben. En fläns gjordes på sidan så att kitteln kunde sänkas ner i elden om spisringarna togs bort och det långa järnhandtaget byttes ut mot ett av koppar som placerades ovanpå kitteln. Nytillverkade kopparkittlar för järnspisen hade plan botten men var annars lika de ombyggda trebeningarna.

         
         
   
   
   

En bild med mera aktion! Den äldre mannen svingar lien och skär inåt mot stående säd så att de avskurna stråna ska lägga sig så att det underlättar för kvinnan att ta upp och binda neken. Till hjälp att föra stråna rätt har han en båge klädd med duk nertill på lieorvet. Bågen syns bättre på den förra bilden och skymtar även på lien som drängen står och bryner på denna bilden.

Det ser ut att vara havre som mejas. Kvinnorna och pojken tar upp och binder om med några lösa strån till en nek som vi ser ligger på marken. Till höger ser vi hur man har börjat resa nekerna genom att luta dem mot varandra till "stuker" som håller upp axen i luften så att de torkar jämnt och bra.

   
         
         
   
   
   

Här är alla uppställda, männen med sina liar och kvinnorna och pojken med neker i händerna. Fotografen i plommonstopet använder självutlösaren igen och har ryckt åt sig en nek ur stukan för att posera med.

Gubben har nu en annan lie i handen än på första bilden. Kanske var det så att vid kafferasten högg han tag i den närmaste lien för att visa upp på bilden och det råkade bli drängens lie han fick tag på. Lien var ett personligt redskap och inställd på olika sätt så att den passade sin ägare. Liar bytte man inte hur som helst.