Kantbann 

   
         
         
         
   

Richard Edgren skriver i Memoarer om att kvinnornas långa kjolar kantades med "vilurband" (velour?) nedtill. Richard var född 1901 i Norra Ögårn nära Irenius affär.

Banden var tydligen en sorts offerband som skyddade kjolens kant, kjolarna var på den gamla tiden (omkring år 1900 och tidigare) så långa att de faktiskt delvis släpade mot marken. Det kan väl tänkas att en del av affärens "kantbann" syddes fast som skoning på kjolkanten.

 
  Strömmen 1905. Anna Eriksson i mitten, dottern Sofia och sonen Alfred Göransson. (bild ur Kroppefjällsboken)      
         
         
   

När Gunvor byggde om och förlängde Strömmenstugan så hittade hon en massa trasor som hade använts till att täta mellan stockarna i väggarna. Hon tog vara på det mesta av trasorna och upptäckte att det var delar av klädesplagg.

Bland annat fanns några kantband. Det på bilden är omkring tre centimeter brett om man viker ut det och är nästan inte alls slitet.

 
    Ena änden av ovanstående band.  
         
    Ett annat kantband från stockväggen var omkring sex centimeter brett totalt och var fäst runt kanten av ett tyg som möjligen kan ha varit en kjol. Kanten var mycket sliten.  
    Om det var ett kantband till en kjol kan man undra lite över att kantbandet tycks sitta på rätsidan av tyget med den rödvita delen synlig utanpå kjolkanten.  
    Det verkar som om kantbandet har blivit återanvänt en gång genom att det förlängts med ett annat band och denna gång fått en annan användning än som kantband.